Första dagarna gick som en dans och lusten var på topp. Sen
kom en svacka energimässigt som var tung, så tung och dagarna innan det började
lätta kändes så lååånga. Det kändes som om jag gått in i en stor tjock dimma av
trötthet och famlade runt, tung i huvudet och slö i kroppen. För att bli kvitt
tröttheten letade jag sockerkickar i form av frukt i mängder men det i sin tur
kickade igång sötsuget och magen kändes som ett avgrundshål som behövde fyllas,
hela tiden sugen. När jag insåg sambandet mellan frukten och hålet i magen och
slutade med så mycket frukt försvann sötsuget men det tog en stund till innan
tröttheten försvann.
Sen lättade dimman och energin kom tillbaka, en renare och
annorlunda energi än före jag gick in i dimman. Jag mår bättre och känner mig
fräschare än före mina 30 dagar med paleo. Eftersom jag har ätit ganska mycket
nötter har vikten inte påverkats nämnvärt (-2,3 kg). Det stora med hela
paleoupplevelsen är insikten att jag kan överleva utan mellanmål, det har gått
alldeles över förväntan och jag har inte bitit av någons huvud varken
bokstavligt eller bildligt. Jag som varit så mellanmålsberoende och verkligen
älskade min kesella med müsli känner mig inte det minsta sugen på kesella. Är väldigt nöjd med mig själv och det gick över förväntan lätt att anpassa kosten till paleo. Mina spontana tankar så här strax efteråt är att jag ska börja äta ost igen och lite bönor men i övrigt fortsätta mycket i samma stil.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar