Strikt Paleo - så var det

Så har det gått 30 dagar (ok, blev 29,5 dagar) av nästintill strikt paleokost och det är dags för en liten sammanfattning av min upplevelse.

Första dagarna gick som en dans och lusten var på topp. Sen kom en svacka energimässigt som var tung, så tung och dagarna innan det började lätta kändes så lååånga. Det kändes som om jag gått in i en stor tjock dimma av trötthet och famlade runt, tung i huvudet och slö i kroppen. För att bli kvitt tröttheten letade jag sockerkickar i form av frukt i mängder men det i sin tur kickade igång sötsuget och magen kändes som ett avgrundshål som behövde fyllas, hela tiden sugen. När jag insåg sambandet mellan frukten och hålet i magen och slutade med så mycket frukt försvann sötsuget men det tog en stund till innan tröttheten försvann.

Sen lättade dimman och energin kom tillbaka, en renare och annorlunda energi än före jag gick in i dimman. Jag mår bättre och känner mig fräschare än före mina 30 dagar med paleo. Eftersom jag har ätit ganska mycket nötter har vikten inte påverkats nämnvärt (-2,3 kg). Det stora med hela paleoupplevelsen är insikten att jag kan överleva utan mellanmål, det har gått alldeles över förväntan och jag har inte bitit av någons huvud varken bokstavligt eller bildligt. Jag som varit så mellanmålsberoende och verkligen älskade min kesella med müsli känner mig inte det minsta sugen på kesella.

Är väldigt nöjd med mig själv och det gick över förväntan lätt att anpassa kosten till paleo. Mina spontana tankar så här strax efteråt är att jag ska börja äta ost igen och lite bönor men i övrigt fortsätta mycket i samma stil.