Det där med att säga nej när någon blir lite för närgången men inte våldsam. Någon som man känner och "vet" är en trevlig person för man känner ju honom som kollega eller vän men som nu har fått ett litet förändrat beteende. Inte så att han försöker våldta men han trampar med stormsteg över din personliga sfär, kommer in i ditt luftrum utan att be om tillstånd av flygledartornet i förväg. En för närgången kram, ett försök till slick i örat, ett lekfullt bett i armen, håller fast din arm, valfritt annat beteende som jag inte sagt ok till, som jag inte inbjudit till eller känner mig det minsta bekväm med. Alkohol är ofta inblandat men inte nödvändigtvis.
Varför är det så svårt att säga nej, inte alls vänligt utan bara bestämt och med eftertryck? När ovanstående händer, inte ofta men det händer, tycker jag att det är mycket enklare att bara gå därifrån än att bestämt säga NEJ och därmed ta tillbaka min plats i utrymmet.
Funderade på detta igår kväll efter Krav Maga träningen. Vi pratade bland annat om när en situation anses som hotfull och då jag dels var enda tjej och dels var den enda elev som inte var polisstudent blev perspektivet först från potentiellt rent våldsamma situationer (hotfulla folksamlingar, hämtningar av misstänkta i lägenheter, gatuvåld, drogpåverkade, psykiskt sjuka, krogvåld osv), hur viktigt det är att använda en stark och bestämd röst för att i första steg avvärja eventuella hot. Sen såg vi på det från min synvinkel, när någon man känner blir för närgången och gränsdragningen där. Såklart är det lika effektivt att med stark och bestämd röst säga NEJ i en situation där mina personliga gränser blir kränkta av en närgången "vän" som när en kraftigt berusad person klänger på den patrullerande polisen, både polisen och jag har lika stor rätt att hävda vårt personliga utrymme. Men ändå upplever jag det som svårt, för det är ju någon jag känner och tänk om han inte egentligen menade att göra så. (Om någon däremot skulle försöka slå mig blir avsikten uppenbar och försvaret därefter, mycket lättare.) En av instuktörerna menade då; Så vad om han tar illa vid sig just då, säg ifrån, säg nej så får han ringa dagen efter och be om ursäkt när han är nykter och kan se att han gick över din gräns. Det är du som bestämmer var din gräns går, ingen annan!
Fredagsfunderingar.... Appropå fredag så har jag bestämt att fredag är första dagen på helgen. Inställning framför allt, även om jag jobbar på fredagar tänker jag att helgen börjar på fredag morgon och får på så vis en dag extra helg (idé hämtad härifrån). Njuter lite extra av soluppgången, ska på CrossFit idag, shoppa födelsedagspresenter, njuta av god mat och avsluta dagen med en skål med nötter, gott the och en ny bok. Fredag min vän, fredag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar