Ånej, hon flyttar!

Oväder på gång, vackert och vemodigt på en och samma gång. Kanske beror min uppfattning av det annalkande ovädret på att jag för fick reda på att den enda andra tjejen på gymmet som tränat styrka bland de fria vikterna ska flytta. Ni vet, hon som tyckte att jag var så stark. Hon ska bege sig ut på ett otroligt äventyr och flyttar (för gott?) till inte bara ett annat land utan en helt annan världsdel. Helt underbart, modigt och sorgligt. Vackert och vemodigt på en och samma gång....

Dagens lunchpass blev kort och ganska lätt, vill inte ha för mycket träningsvärk imorgon och på lördag. Fokus ligger nu på att träningen ska vara rolig och återuppbyggande, ska avsluta varje träningspass och längta till nästa redan efter dusch och lite mat.

Uppvärmning på löpband och lite rörlighet med pinne
Superset 3*10:
Enarmad ryggrodd (14kg)
Bänkpress med hantlar (11kgs hantlar)

Marklyft:
1*10 med bara stången (20kg)
3*10 med totalt 30kg
Good mornings:
3*10 med bara stång (20kg)

Vilken tur att jag gick till gymmet idag så vi kunde säga farväl.

Översvämning

Ser ni det där svarta långa som hänger utanför kanten? Ett par använda löpartights! Tjohoo för mig!
(och 5kr till Barncancerfonden)

När det tar emot

Nu har det gått så lång tid sen jag tränade ordentligt och regelbundet att jag alldeles kommit ifrån det. Tanken på att göra någon form av fysisk aktivitet som innebär ombyte och dusch känns nästan övermäktig. Sist jag skulle få till det med träningen ringde de från minstingens förkola och vi åkte alla på magsjuka den veckan, det vill säga ingen träning och inte ens ork till att tänka på träning som borde göras.

Den här veckan är alla friska och krya igen, jobbet är ännu inte fullkomligt överväldigande inför semestern så både tid och ork finns till lite lunchträning... Men det liksom tar emot, jag vill inte, det känns jobbigt, kommer att vara ansträngande och svettigt och jobbigt oavsett hur lugnt jag än tar det.

Så jag skriver här; Idag ska jag springa (bitvis gå om kondisen är alltför dålig) 5km i väldigt lugnt tempo på lunchen! Nu så, nu blev det genast mycket svårare att backa ur. Fokus får ligga på ett träningspass i taget, klara av det, vara nöjd oavsett tempo och ork, nöjd och tillfreds över att det bara blir av.

Lite träning är bättre än ingen alls

Visst är det så; Lite träning är bättre än ingen alls. I alla fall så blev det lite träning för mig idag. Första gången på evigheter, helt fel kost och noll rörelse och träning på massor med veckor. 

Uppvärmning: "fotboll" med minstingen i fem minuter 

Tabata utomhus:

* armhävningar på knä 

* plankan, vanlig, sida, andra sidan

* tå-dopp (ligg på rygg, knäna uppe i 90grader och doppa ner en tå i taget i underlaget

* ryggrodd med 8kgs kettlebell 

I vilan (de tio sekunderna som följer varje aktiv 20 sekunders period) var det bara att snabbt som attan ta sig upp, sätta fart på gungan som minstingen satt i och sen slänga sig ned och fortsätta övningen. 

Halvvägs genom övningarna tröttnade minstingen på att gunga och vi körde pulshöjande fotboll en stund innan han var nöjd med att gunga lite till. 

Efteråt var det så skönt att bara ligga under ett träd och blunda. Blivit otroligt orkeslös, svag och flåsig på bara några månader, tänker skita i det och fokusera på att jag faktiskt tränat idag. HURRA för mig!